Michael Schmidt på Sergels torg i Stockholm. Schmidt var i Sverige för att delta i en konferens arrangerad av det globala nätverket Icorn.
Foto: Olle Eriksson
Sydafrika har en lång historia av anarkism och syndikalism, men denna har haft liten eller ingen plats i den västliga anarkistiska historieskrivningen. Michael Schmidt, anarkist, journalist och författare från Sydafrika, vill ändra på det. För Arbetaren berättar han om kommande bokprojekt, rörelser i södra Afrika och sitt arbete med nätverket Icorn (Arbetaren, Sverige, 23 Maj 2012)
Rent allmänt tycker Michael att anarkister har misslyckats med att definiera vad anarkism är för något vilket bidrar till en bild av den som kaotisk, den reduceras till att vara enbart anti-stat och någonting som allt möjligt kan samlas in under.
– Det har alltid funnits en frihetlig sida i mänsklighetens historia men det betyder inte att det alltid funnits en anarkistisk rörelse, säger Michael Schmidt som daterar anarkismens födelse till 1860-talet då Michael Bakunin och hans kamrater levde och verkade.
Förutom teori tar Black Flame även upp en mängd personer, grupper och organisationer som man anser har arbetat anarkistiskt genom historien. Kritiken mot boken har handlat om att dess definitioner varit alldeles för snäva och att författarna å ena sidan inkluderar personer och grupper som inte så självklart uppfattas av andra – eller ens definierat sig själva – som anarkistiska och å andra sidan exkluderar de många aktivister och grupper som själva kallar sig anarkistiska.
I kommande Global Fire är ambitionen att teckna en sammanhängande historia av anarkistisk organisering över hela världen från 1860-talet fram till i dag.
– Vi måste korrigera bilden av att anarkismens historia uteslutande handlar om Europa och USA. Mycket har faktiskt hänt i Latinamerika och andra delar av världen. De första fackföreningarna som bildades i Kina och Egypten var anarkistiska och den första fackföreningen för färgade i Sydafrika var anarkistisk. I arbetet med boken har vi bland annat studerat rörelser i Vietnam, Filipinerna, Uruguay, Algeriet, Kenya och Afghanistan. Många länder där man kanske inte tror att det funnits anarkistisk organisering, säger Michael Schmidt som med sitt författarskap fått ledarna för Cosatu, ett sydafrikanskt fackförbund med nästan två miljoner medlemmar, att börja läsa Bakunin.
– På en kongress för något år sedan citerade Cosatus ordförande ur Black Flame och menade att man måste börja ta intryck från anarkismens och syndikalismens idéer, säger Michael Schmidt.
Anledningen till denna nydaning tror han beror på att de mest öppensinnade inom förbundet förstått att det gamla Sovjetparadigmet är dött. De alternativ som tidigare presenterats har kommit från landets kommunistiska parti som följer en kinesisk modell av nyliberalism och fascistisk korporativism.
– Sedan måste man komma ihåg Sydafrikas speciella historia med apartheidsystemets fall på 1990-talet. Dagens politiska elit har en ganska färsk illegal och revolutionär bakgrund, vilket antagligen gör dem något öppnare för sådana här idéer, säger Michael Schmidt.
Under 1900-talet har det funnits ett flertal anarkistiska och syndikalistiska organisationer i Sydafrika. I dag finns det organiserade syndikalister i Cape Town som arbetar med vinplantagearbetare, där man bland annat samarbetat med svenska SAC Syndikalisterna när det gäller Systembolagets affärer med sydafrikanska vinproducenter.
Michael Schmidt, som varit med att bilda den anarkistiska kamporganisationen Zabalaza, berättar att man har bra samarbeten med anarkister i bland annat Zwaziland och Zimbabwe. Genom informationsspridning försöker man stödja respektive länders kamp för demokrati.
De senaste årens händelser i Nordafrika ger skäl att vara optimistisk och kanske hoppas på en anarkistisk massrörelse där, tror Michael Schmidt.
– Den dagen då vi kommit dithän att anarkister dödas och fängslas och vi upptäcker att vissa av våra kamrater är polisspioner, då vet vi att vi är på rätt väg för då utmanar vi verkligen makten.
[ENDS]
